tiden går så fort.

Det känns som om du fortfarande är här på något vis, väldigt ofta. Ibland, som nu saknar jag dig så att det svider i hjärtat. 
Min vän, min grymma killkompis som alltid gjorde livet värt å leva, ja det var du Markus. 
Du försvann allt för tidigt, allt för fort. 
Det har gått 3 år nu och jag tror fortfarande inte att det är sant. 

Våra härliga kvällar kvällar vid msn, jag har inte skrattat så mkt som då.
Att känna att nevafan ska jag göra men istället veta att jag kunde skicka ett sms till dig och du sa; ska vi ses? 
När du kramade mig var det verkligen på riktigt. Så som du kramade mig har aldrig någon gjort. 
Fan va jag saknar dig. 

skulle kunna skriva så mkt men det är så svårt. det är så ofta jag tänker å jag måste skriva till markus. 

men det går inte. 

jag hoppas vi ses snart älskade vän! 
<3