sketgreta

Jag skulle vilja berätta allting. Men någonting säger stopp. 

Det känns som att jag bryr mig för mycket om andra ibland, jag är inte den som är den och vill att andra ska hamna i kläm, jag tycker jag stöttar och hjälper till men ibland gör jag nog det för mycket och då glömmer jag bort mig själv. Vid de tillfällena jag sedan sitter och bara funderar så fattar jag och ibland går det till en gräns och jag brister, tyvärr. Vid dessa tillfällena så känns det som om ingenting fungerar längre, vid denna gräns så kommer allting och då blir det fel istället. Men vad ska jag göra, när jag inte vågar berätta mitt innersta?
Mina innersta känslor, jag har också svaga sidor. Jag vågar inte berätta för det känns inte som om någon skulle bry sig och när jag väl börjar prata om mitt innersta så känns det som om folk vänder ryggen för det är alltid de andra man ska lyssna på. Varför ska jag då berätta när någon frågar. 
Ingen skulle tro mig i alla fall. Ingen förstår denna känslan. Ingen skulle förstå denna magkänsla om du själv inte bar den. Så varför ska jag ens berätta, hur mycket jag än vill så går det inte och det är alldels för länge sen nu så jag orkar inte lägga energi men jag vill att folk ska fatta att jag kan också brista, jag har också känslor inom mig.

Jag finns där, jag vet att jag är en god lyssnare, till och med för mycket ibland.
Jag vill absolut fortsätta vara denna människa men att backa ett steg tillbaka.
Just nu orkar jag snart inte längre och det har gått till en gräns. 
Ta inte åt er.